paragrafryttare

Å.N.G.E.S.T.... the e fanimej mig i ett nötskal.. sätter för höga krav, oroar i onödan,
vill verkligen va alla till lags, rå om mitt hem, mina barn... o mig själv att inte förglömma...

men vart kommer jag.. ingenstans då jag inte vet vart jag ska vända mig, hur jag ska göra, o när, för att allt ska bli så som jag önskar livet sku se ut...

men allt e detta e bara när jag stannar upp o ser på hur ajg lever mitt liv..
okej, jag är singel! men jag e fortfarande en mamma... men är det jag egentligen som valde att bli en singelmor.. mmm.. oki, det lovar jag, o svär! men även om singellivet är självvalt så ska jag väl kunna få leva det?
behöver jag inte träffa nytt folk, gammalt folk eller bara annat folk för att orka va mamma resten av tiden?'
vad säger paragrafryttarna??

undrar hur stor chansen är att jag träffar mannen i mitt liv i vardagsrummet hos ngn av mina vänner...?
okej, inte fan är han på arken heller....
men om man inte får va social, men ska skaff sig karl... menar då paragrafryttarna att jag då skaff mig ett liv med deras pojkvänner??? en undran bara..

ja, jag vet inte vart jag ska vända mig.. hur jag ska leva mitt liv, när ingenting riktigt är bra nog för ngn...... inte ens för mig själv