måndag 12 januari 2009

de övernaturliga, de onaturliga??

jag har kanske inte förmågan, jag kanske inte har känslan men älskar det,
det övernaturliga!tänk om man visste, eller om man kunde se..
guu, såå stort o mäktigt hela ens vardag kunna va då?

undrar hos vem min far är, kanske han sitter bredvid mig o skrattar åt
alla mina funderingar? vem vet, men han kanske nog hellre sku zappat
kanaler o tuggat sig i allt mitt gott jag dukat upp,
för så va han när han levde, en otrolig gottegris :)

man kan gå hur djupt o långt som helst i detta.. för känslan o förmågan att
känna på sig, eller att veta att ngt inte är som det ska va, eller att verkligen veta att
ngt händer, o de man längtat hela sitt liv efter faktiskt upplevs., den förmågan
den känslan, den finns i blodet :O)

undrar oxå vad man sku göra av sin dag om man fick en enda dag till med ngn
som inte finns med oss mer? för visst ha min far funnits i drömmarna,
o det som är så härligt med det är att i drömmarna gör vi alltid de vi alltid gjort tillsammans.. umgicks, handlade o prata i telefon.. :P

vet iaf att han om ngn är med mig/ oss för han vet hur mycke rooligt han sku missat annars :)
o ett skyddande handslag om sin dotter kommer han alltid måsta ha, minsting
o enda tjej i syskonskaran som man är :)


o kommer alltid såå förbli!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Din far va en underbar människa, o man tittar fortfarande efter honom varje gång man ska åka Eckerö. Han ska på nå sätt bara vara där... O han sitter självklart där breve dig o vakar, o mumsar ditt godis :)

Jeanette sa...

Va fint skrivit, den berörde mig med tanke på allt som hänt de senaste dagarna. Far din, han va en fin människa =)