de övernaturliga, de onaturliga??

jag har kanske inte förmågan, jag kanske inte har känslan men älskar det,
det övernaturliga!tänk om man visste, eller om man kunde se..
guu, såå stort o mäktigt hela ens vardag kunna va då?

undrar hos vem min far är, kanske han sitter bredvid mig o skrattar åt
alla mina funderingar? vem vet, men han kanske nog hellre sku zappat
kanaler o tuggat sig i allt mitt gott jag dukat upp,
för så va han när han levde, en otrolig gottegris :)

man kan gå hur djupt o långt som helst i detta.. för känslan o förmågan att
känna på sig, eller att veta att ngt inte är som det ska va, eller att verkligen veta att
ngt händer, o de man längtat hela sitt liv efter faktiskt upplevs., den förmågan
den känslan, den finns i blodet :O)

undrar oxå vad man sku göra av sin dag om man fick en enda dag till med ngn
som inte finns med oss mer? för visst ha min far funnits i drömmarna,
o det som är så härligt med det är att i drömmarna gör vi alltid de vi alltid gjort tillsammans.. umgicks, handlade o prata i telefon.. :P

vet iaf att han om ngn är med mig/ oss för han vet hur mycke rooligt han sku missat annars :)
o ett skyddande handslag om sin dotter kommer han alltid måsta ha, minsting
o enda tjej i syskonskaran som man är :)


o kommer alltid såå förbli!