borta bra, men hemma bäst!

fick en fråga igår, som fått grott ett dygn, o egentligen ha jag inte kommit fram till svaret än..

man föds o får komma hem till en bostad, ett hem.
man växer upp, o får den barndom man haft!
man flyttar hemifrån. skaffar sig eget hem.
man lever ut sin ungdom o eventuellt hittar en livspartner att skaffa ett gemensamnt hem med.

men vad är "hemma" för dig? barndomshemmet, undomslyan eller gemensamma hemmet?
inget borde ju egentligen kännas främmande, då det vart ditt hem eller eventuellt fortfarande är det
.d kommer en situation där du kanske är tvungen att återgå till ditt tidigare hem, varför känns det inte som hemma? varför känns det som man intar ngns revir.?
man har ju familjen med sig, som borde göra att man känner sig som hemma.

eller vad är det som gör att man känner sig hemma? är det matriella ting, eller är det familjen?
o varför känner man inte sig hemma hos sin egen far, trots att man tidigare haft det som hem?

är det tryggheten man byggt upp i sina egna väggar som gör att man känner sig hemma, eller vad är det. för matriella ting kan man klara sig utan, bara man får komma hem igen..

man undrar ju..ngn som kan ge ett svar kanske?