jag kommer precis ihåg min tonår, som den va för ett år sen.
Att börja sjuan, o komma upp i "högga" o va den minsta av alla.
så sårbar inuti, men försökt va tuff utanpå, o tuffare brud hade man velat va..
inte va man m i "innegänget", int rökt man just då, o Lewis jeansen låg på butikshyllan.
i denna svaga punkt i livet, separerade mina föräldrar! niice tyckt jag då, eftersom jag aldrig
kommit nära min mor. så självfallet stack jag med till pappas lägenhet!
livet blev enklare, tuffare, o man fick känna sig större!
hur många 13/14 åringar hade FF varannan vecka då farsan va på jobb??
tur att man hade storebror +sambo boendes en skogsdunge emellan ;)
tonåren kunde inte blitt bättre då jag som 14årng hitta min livs levande Kärlek som året efter
fick körkort! cooolt! coolt som f*n!
å ännu tuffare kunde d ju inte bli när man fick umgås med en av tuffa brudarna som även hon hitta cool tuff kille med körkort!
o vi fyra tillsammans fördrev tid på "nygge".
tänk va man trodde va vuxen, trodde att man äntligen visste va livet gick ut på...
o vilken dröm man levde i, för idag sitter man i fotöljen, tänker tillbaka
o kommer på än en gång, hur jäkla patetisk o galen en vinbergs tös tonårsliv var :P
men tänk, än idag är tuffingen o jag goa vänner! men coola killarna, dom lämna vi efter oss på vägen här i livet..!!
2 kommentarer:
Haha!Tonåringar som trodde vi visste och kunde allt men ack så fel vi hade!
Men fina och roliga minnen har vi ju fått iaf som vi kan ha roligt åt nu!
Puss på dej:)
ja, tonårstiden ha fört med sig en heeel del, både goa o mindre goa minnen ;) men vilket som så kan man bara le ;) vill inte tillbaka, men vill alltid kunna MINNAS tillbaks när livet är grått o trist..
Skicka en kommentar