argh!!!
klarar inte av att se mig som den mor jag inte ville va, utan drömmen va att kunna få va den mor jag aldrig fick uppleva, men ensam, ensam m två så känner jag bara att jag inte mäktar med allt o tycker mig inte få allt som jag sku villa ha det...
känns som L suger det mesta av sk energi ur
mig just nu, all den energin, ilska, nyfikenhet, argsinthet o all denna protest o trots..
ja jag tyckte Rs humör varit nog, men just nu i detta nu.. nu önskar jag verkligen jag va två personer eller att man hade ngn att luta sig mot!
faktum är att d inte är bara mig det drabbar utan även R som får utstå slag nyp o hårrivningar o en hel del leksakskastningar! så har jag dåligt samvete för henne o tycker synd om henne. o nej, ja accepterar inte vad han gör, NEJ!!
sku villa så mycke men kan så lite!
1 kommentar:
Lider med dej, förstår din uppgivenhet! Mn du ska veta att jag känner precis lika mot alva, för som ville håller på kan man bli galen....Så fast vi är två, så hjälper de inte!! Du är en fin mamma, å barnen älskar dej!!!!:)
Om du tycker, så hör med parken vettja, så får leo leka av sej lite:) kramis
Skicka en kommentar