dag 3. mina föräldrar!

men va faaaen, kan vällan int hänga ut föräldrarna mina heller..

men jag e stolt över min mor att hon är den hon är idag, och inte blev den man trodde hon skulle förbli =)
man måste lära sig med livet, att ta folk för vad dom är.. acceptera varandra..fast jag har svårt...
varför vet jag inte men min far stod närmare mig och halva jag dog den dagen hans kropp kastade in handduken..
snart sju år sen.. men jag lovar, tårarna bränner bakom då hans övervakande blick från bokhyllan når mig, eller om ngt i livet känns åt helvete, och numret jag vill slå ha jag glömt..
jag känner mig tom, men uppskattar den mor som framkommit efter allt!

för mig är dom underbara, men trots allt på helt olika sätt.. men trots olikheter så älskar jag dom båda men saknar min far, så gott som varje dag!