jag känner mig som en överkörd katt.
strid kan jag ta, o får ta endel. men idag tog priset över vad jag trodde jag sku mäkta med.
sonen fick fått nog av allt midsommarfirande o bröt oss totalt..
en maktkamp som kändes som en hel evighet, tårarna sved bakom mina ögon,
men maktlösheten gjorde mig totalt nedbruten, men de viktiga just då va att vinna.
usch!
men han vek sig till slut, trots jäkligt dåliga odds.
nu e jag slut, han ett poäng fattigare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar