Kyss mig! jag skrek, vinglade och kände hur sargen skulle brotta ikull mig! Men inte ens den fick mig att vik mig hädan men nog undra varför attan man satte på sig ett par av livets mest obekväma skodon överhuvudtaget!
Ibland blir jag bara att sätt mig ner, och känna att någonstans borde någon, någon annan sätta på sig mina skor. Inte för en dag & inte för en vecka! Skulle bara vara villa se, om de är mina skor som är problemet, spåren jag går i eller om livet haltat lika mycket för någon annan som det känns att det gör för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar