drömmar gillar jag.. gillar att analysera dom .. men ibland kan ajg hata dom.. varför är viss å så obehagligt verkliga?
alla ha säkert vart med om att drömmen förföljt er under dagen, o du kommer på dig själv att sitta o fundera på va som verkligen menas? o varför är vissa så starka att dom aldrig lämnar en?
det behöver inte va tragedier, et behöver inte va sorg.. det lustiga är att det även kan va en
helt vanlig vardagssituation..
känner just nu, hur tidigt den än är, hur vått hår jag än har, o hur fint än barnen leker..jag måste upp o kolla katterna, ngt som säger mig det! o DET är drömmen....
hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar