just nu sku jag villa veta mitt blodtryck.. för hjärnan på högvarv, likaså mina små ibland helt bittra barn... får jag svar på ett, så vill jag ha svar på två o sen på tre.. sen vet jag.. men faan..
varför fastnar jag i tryggheten? känner igen mitt gamla jag igen.. varför flytta ifrån när man tycker d man har duger.. fan det är ruttet värt?? sammalika i förhållanden.. varför låta d gå hur långt som helst innan ilskan tar över.. o jag gör allt på ren ilska o envishet...
fan va ag känner mig puckad...
eg vet jag var skon klämmer, men ag vet att d kan ordna sig.. jag vet att allt blir bättre slutligen..
men jag vet åsså att detta duger bra..

'fan, ge mig inga alternativ, ge mig inga fler chanser... säg d nu.. LÅT MIG FÅ men låt mig bara få chansen nu, o ge aldrig alternativ!!