känns som tiden går bakåt, o allt är tillbaka i den orutinerade nattsömnen med flertal
totalpanikartande väckningar om natten, vilket resulterar i att man
känner sig som när man ammade o vakade med en magknipsskrikande bäbis.
vet inte varför, o vill så gärna hjälpa, men mamma förstår sig inte på varför det vaknas, panikskriks/gråt, o svårt att somna om...
inge kul när man inte vill somna för att veta att man kommer snart att bli väckt, o sen hållas vaken tills lilleman somnat om..som kan ta lääänge...
troligen är det ngt övergående,men lider lika mycke med han som som jag längtar efter att få sova en hel natt.. man blir snabbt bortskämd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar