jag ha både lovat mig själv o tandläkaren att jag ska fixa detta, och om inte får han hota mig!!
tror faktiskt inte hans samvete blev gött för dagen då en kund med större tårar sällan skådats.
det är inte hålen, det är inte mer rädslan... det e tamejfan tänderna som måste ut som är problemen..
jag kan inte smälta det, då det inte utåt syns,,,
just nu hatar jag mina gener, min tandsort, min tidigare rädsla och min fattigdom för förnyelse..
hatar det mesta, men jag ha lovat att genom gå detta. o detta kommer med tur vara över före december...
låt mig inte ta luren och avboka....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar