just nu just idag känns det piss o va utan barn...
för vad är jag utan barn? inget.. en individ.. en ensam sådan.
o ensamheten är för stor.. så stor så jag håller mig hemma iställe för göra allt jag gjorde förut.
men orkar inte.. vill hem, i tron att det ska kännas bra att få va själv, rå om mig självo bara ta hand om studierna.
men istället blir de inget gjort, för går in säkert flera gånger per dag o tittar o mdet finns ngt att plocka i deras rum,
önskar jag kunde åka efter dom när jag kör förbi dagiset.. men inser hastigt att det e inte min vecka,,,
inser att veckan utan barn är som att leva utan själ..
nu förstår jag va folk menar med att d inte kan va utan barnen... även jag har svårare än va jag trodde!
en karl kan inte ersätta tomheten men ibland funderar jag om d kunde förgylla min trista vardag... men jag vet inte... tillit finns inte.. inte ens för mig själv....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar