jag visste väl det... jag visste det. hur kunde jag ens tro...
Rs op inställd då hon pricka rätt på att få feber ikväll, o hög sån.. attansherreperkelstusan!
nå väldigt förargligt men inget man kan rå eller göra nå åt. läget är som läget är!
Ringde barn avd, o även pappan då han skulle haft sonen ett dygn.. men så blev inte fallet, inte denna gång iaf...... men nu mitt i plötsligt tänker han va ledig i morgon för att va med honom ändå..
känns konstigt, ovant, olustigt men samtidigt underbart att verkligen ge R 100% när hon e sjuk o hon slipper bli väckt med slag, hårrivning, gnäll eller en flygande leksak..
nu har hon lugnt o får göra precis va hon orkar med iaf på fm/dagen i morgon!
med min fulla uppmärksamhet, det kommer göra oss båda gott!
tack pappa för den hundraprocentiga du är o tack fredrik för att du ställer upp!
det lilla kan göra så mycket för oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar