det sägs att man bör vara hård mot dom hårda, men har ngn tänkt på att de hårda kanske bara är en yta, ett skal?
varför försöka slita sitt byte i stycken, när man inte ens ser det som en aptitretare?
varför vill man såra och förstöra för ngn annan, när man själv är mest sårbar?
varför är samhället så vidrigt att vi gör allt, för egen vinning skull istället för att ta hand om varandra och inse, bakom varje mur, varje skal finns det en mjuk sida, som behöver lika mycke omsorg, kärlek och förståelse som alla andra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar