utan dina åsikter är jag halv =)

hösten är här, och likaså jag! en stilla undran och många tankar flyter runt utan att kunna tas på eller formuleras såifall ni skulle förstå.
livet är motgångar, och av motgångar växer man som människa, eller hur?

men undrar dom varför livet och ödet kräver vissa skall växa sig så starka genom att brytas ner när andra halkar framåt på bananskallracet? visst fan känns de rätt orättvist, men vem som är visast på äldre dar, de e fan inte någon annan än vi kloka =)