kära samhälle, kära familj,och framförallt kära kära människor som försätter er i situationen som resulterar i ett livslevande nyfött barn.
Jag hoppas och tror att de flesta tänkt igenom vad ett familjeliv innebär, vad ett barn tillkommer med för begränsinngar och att du själv och den andra tackat jag till ett livslångt ansvar för den roll du tagit på dig.
Den roll som du ALDRIG ska kunna säga upp dig ifrån, aldrig ge upp eller bara byta roll men ändock titla dej som far/mor..
För mig är det obegripligt att bitterheten vinner laga kraft så hårt att man tillåter sig själv det gå utöver barn, i den grad att man inte ens vill knappt minnas att man har satt ett barn till världen och framförallt med någon man en gång älskat!
Just det, kära älskade människor, kärleken övervinner mycket, men att kalla sig förälder är inte en självklarhet, inte då man knappt kan se sitt barn.
ett barn har rätt till båda föräldrar, men varför har då inte båda föräldrar skyldighet att ta sitt ansvar?
både kvinnor och män, mödrar och fädrar, snälla stoppa inte den som har viljan, stoppa dom som titeln bär,men svinet är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar