its ower!! =)

det värsta genom året har genomförts. det värsta arbetet som jag kritiskt nog känt att gud glömde och handledaren misstrott, ja i den mån att jag började misstro min egen kunskap om ämnet o hur upplägget skulle egentligen vara. allt efter en mening som etsade sig fast" det gör mig väldigt stressad att jag inte kunde fått handleda dig på det viset jag skulle velat...." men med order om att lämna in arbetet i de skick det va.. tårrna brände och jag insåg hur mycke arbete jag lagt ner, ja som känslan då sa, HELT I ONÖDAN!

jag har haft mardrömmar hur jag presenterar mitt arbete o får sådan kritik som gör att jag brister inför publiken, och hjärtat pumpar än hårdare än en symaskin hugger i tyg! ja den känslan jag haft e verkligen obeskrivlig..

häromdagen hade jag ett mail i min inkorg... avsändare: handledarn, Ämne: LP... hjärtat börja rusa upp i otakt och nervositeten flög i taket.. fan!!! jag tänkte att jag skiter i att öppna mailet.. villa inte få mera skit utan jag visste redan att de skitet jag skrivit får lov att presenteras, o så får betyget bli därefter...

förvånad då jag öppnade det och en positiv kritik framskred och småsnitz skulle göras =) hoppet kom och jag läste igenom mitt arbete själv än en gång o insåg de hon sa, intressant skrivning.. javisst!

ingav hopp och kollade in presentationsmaterial o förberedde med powerpoint som jag däremot ALDRIG använt mig tidigare av..  jajamen... hoppet fanns tills jag kom på mig själv att ajg ahde en hel lektion att berätta som skulle skäras ner till ... ynka tio minuter..

den nervositet jag lade mig med igår, vaknade jag med otal gånger inatt o de enda jag tänkte på va mitt framförande.. steg upp i morse och kom till skolan idag, med en skakning av nervositet.. HUR FAN SKALL DETTA GÅÅ!!!??

jag skulle presentera som andre person och kändes som om jag hade vart emd om ett trauma inann jag fick ställa mig upp, och ta tag i stunden som va ägnad mig....

whooop whoopp! munnen gick o bladen svängdes och så va arbetet presenterat! hade hur mycket som helst i huvudet och kände mig väldigt nöjd!

det lyckorus som kom i efterhand, kan ingen någonsin beskriva! jag kunde kysst vem som helst!

det som gjorde min dag, det var all den ros, all den beröm och all god kritik jag fick om allt! en massa ++++
och ingen kritik som hittades! det kändes så fulländat!

ja, tänk att en sån sorg ha legat på min axlar, som gav ett så lyckligt slut, både för mig och min handledare!

ja lycka kan va mycke, men de här de här va ngt jag aldrig kan uppleva igen!