så va gårdagen förbi o man kan slappna o minnas de man vill minnas.
R sku få sina tuber, ääntligen!
men hade stegring på måndagen så ni kan tro att amn tappa hoppet en sväng.. men men
allt gick bra, åkte in till halv 8 trots att vi bestämde att hon inte behövde ngn premedicinering..
hon lekte ända till in i det sista, gick upp till OP alldeles själv, steg in till "slussen" o den, ni, ni som verkligen hört R skrik, fattar att jag fick hjärtklappning när hon satt i gång! de enda hon förmådde sig få ur sig va "MAMMA JAG VILL HEM", mamma snällla! men man förstod ju henne när de stod ett gäng gröna gubbar som prata o sprang i kring som hon aldrig sett förr!
väl in i salen, va hon så rädd, orolig så fanns typ inget att charma med så hon fick bara en kort förklaring va som komma sku.. o blev nerlagd.. men när kanylen sku sätas så fanns inte bedövningen där..
nu vet jag,.. nu vet och jag fick se... ronja skrek, o hennes ögon mötte mina med sån skräck att jag inte kunna hålla tillbaka tårarna.. kramade om henne, pussa henne o förklara varför jag va ledsen! men sån skräck sån panik i hennes ögon o skrik att d gjorde ont in i benmärgen..men ett måste..
efter lite krackel så fick dom i kanylen, o sövningen va ett faktum!
pusta ut o gick tillbaka till avd. prata med en pappa men knappt mer så fick jag möta upp henne igen igen..
sköönt! allt gick snabbt o R piggna fort så va lika fort uppe på avd igen!
allt va klart o barnen piggna i snabbt o kunde leka me varann igen.. åt o sen kom väntan..väntan på att få komma hem.. men den väntan blev 4 h! m jäklig knapp info =(
ni kan tro vi va te uppretade föräldrar som satt o klagade!
sikket skitsystem som en annan förbipasserande läkare uttryckte sig..ha! med en gång piggna man i när ngt medhåll ngnstans ifrån kom!
R fick tyvärr en flaschback när kanylen sku bort så samma panik utbröt bara för at hon såg andra barnens borttagning..men även d va ett måste.. men tyvärr e vi varnade för eventuell n ålskräck i framtiden.. =(
nå vi kom hem till slut o va bara hemma efter det...
en gång e ingen gång, två gånger e en för mycke!!!
3 kommentarer:
Oj.. lilla Ronja! Får tårar i ögonen ja me när ja läser.. stackars henne! Va hemskt de måste varit o för dej me att se henne så rädd!! Vill inte va me om de ja inte! Hellre sex tänder fattigare på mej än de me barnen :D
Men nu e de över iaf för henne o er. Va skönt! Hoppas på ändring för henne nu då!
Kram Tilda
Uss vilken pärs det låter som, inte långt ti tårarna... Måste varit fruktansvärt o höra det där skriket... :( Skönt att det äntligen e gjort nu... Kramar
ja fy hennes skräck o obeskrivbar..men nu är det ju över o aldrig mer ! tack för er omtanke tjejer!
Skicka en kommentar